Hej!

 

Till min förvåning sattes det upp en julgran här hemma hos mig. Det var städkvinnan, som kommer ungefär en gång i veckan och städar, som fick i uppdrag att sätta ihop den. Hon var en aning förvirrad först, men hon lyckades att få ihop den till slut. Jag tycker att julgranen känns en aning malplacerad när inte resten av lägenheten är pyntad, men den är ju bättre än ingenting förstås. Det har också kommit upp en stor julgran utanför Wu mart. Det är härligt att se att Peking börjar komma in i julstämning. 

 

Nu vet jag hur min julafton kommer att spenderas. Det blir knytis tillsammans med alla vänner från EF. Jag ska göra efterrätten och jag tror att det får bli kladdkaka, för det är i princip det enda jag kan baka här i Peking. Fast det är ju väldigt gott också. Det ska bli spännande att se vad de andra kommer att ta med sig.

 

Jag har inte gjort särskilt mycket under mitt lov hittills. Jag har umgåtts med mig själv för det mesta, vilket jag tycker är väldigt långtråkigt. Det måste ju säga allt om hur jag är som person. Haha nej, jag skoja bara. Det är så svårt att hitta på saker att göra och det beror bara på att jag inte tycker om att vara ensam. Det är väldigt lätt att hitta på saker att göra om jag har någon att umgås med. Nu har det gått fyra dagar sedan jag umgicks eller ens pratade med någon. Jag avlider snart av rastlöshet. Dagarna som jag har umgåtts med mig själv har jag sträckläst The Fault In Our Stars av John Green, tittat på filmer, färdigställt min nya bakblogg och fyndat en pyjamas och en tröja på Forever21.  

 

Dagarna som jag inte har umgåtts med mig själv har jag umgåtts med Julia. Vi har traskat runt på den mysiga gatan i Nanluoguxiang som också är ett av mina favoritställen i Peking. Jag tror att jag har varit där fyra gånger redan. Det finns så mycket fina, roliga och annorlunda saker att köpa där. Vi har också besökt Wanshou Temple som byggdes år 1577. Det var ett väldigt fint tempel och vi var i princip ensamma där. Det var väldigt skönt för en gångsskull. Jag tycker förresten att det ser så roligt ut med alla dessa gamla tempel som finns i Peking som nu står mitt bland alla moderna höghus. Det ser så malplacerat ut, haha. 

 

En kväll den här veckan kom Julia och Woutje hem till mig för filmkväll. När vi hade 14 minuter kvar av filmen och klockan var 22.00 knackade min värdpappa på min dörr och sa att Julia och Woutje måste åka hem. Precis som att vi var 11 år. Jag förstår inte varför egentligen, för det var ju inte som att vi levde om eller så. Ibland har ju värdfamiljen konstiga regler för sig. Som igår när jag blev tillsagd för att jag läste en bok samtidigt som jag åt middag. Jag sitter ju ändå alltid ensam och äter, så jag förstår inte varför det spelar någon roll. Mina värdföräldrar sitter ju ändå inne på sina rum, så de ser ju inte ens mig.

 

Jag försöker i varje blogginlägg att komma på något intressant, roligt eller annorlunda att skriva om livet i Peking. Det är ju sådant som är roligt att läsa, men jag kan inte komma på något alls. Jag har blivit för van vid att bo i Kinas huvudstad med ca 20 miljoner invånare. Jag har blivit van med kineser som spottar överallt eller går runt och sjunger/spelar musik högt, att behöva pressa sig in i tunnelbanan, det eviga trafikkaoset, att äta middagsmat till frukost, att alltid vara beredd på att ingen förstår mig, osv, osv. 

 

God Jul! ♥