Hej!

 

Jag pratade med min lärare, Dong 老师, angående barnmisshandeln som jag hemskt nog var vittne till i lördags. I flera dagar efteråt hade jag fortfarande bilderna av den lilla gråtande flickan som gång på gång blev slagen av sin mamma fastklistrade i mitt huvud. Jag frågade Dong 老师 vad jag kan göra i en sådan situation ifall jag någonsin blir vittne till det igen. Till min stora förvåning berättade hon att det inte riktigt finns något jag kan göra, eftersom barnaga är lagligt i Kina. Det är tydligen större sannolikhet att jag själv råkar illa ut ifall jag ingriper. Detta hjälper dock inte mot det dåliga samvetet som jag fortfarande har över att jag inte ingrep. Även fast jag nu vet att jag själv hade kunnat råka illa ut önskar jag så innerligt att jag hade gjort något för att skydda flickan. Jag känner fortfarande en sådan stark ilska mot flickans mamma och jag har bara lust att behandla henne på samma sätt som hon behandlade sin dotter. Egentligen har jag nog lust att visa alla i Kina att det inte är okej med barnaga. Jag tycker att det är helt orimligt att det är lagligt. Då tycker jag att det ska vara lagligt med misshandel, eftersom det är exakt samma sak. Eller faktiskt tycker jag att barnaga är värre, eftersom barn är så oskyldiga och försvarslösa. Jag hoppas verkligen att Kina ändrar den lagen inom en snar framtid. När jag pratade med Dong 老师 verkade hon inte särskilt upprörd över detta, medan jag fortfarande fullkomligt kokar av upprördhet.

 

Ibland sköjer det över mig hur gärna jag vill stanna i Peking. Det är ungefär som små panikattacker när jag inser hur lite tid jag har kvar här. Mitt liv i Peking känns så normalt som om jag har bott här i hela mitt liv. Jag vet hur mina dagar ser ut och jag har mina rutiner. Det känns så konstigt att tänka att jag faktiskt har ett liv i Sverige och att mitt liv här i Peking snart kommer att ta slut. Det känns väldigt overkligt. Jag vill verkligen inte lämna alla mina vänner här, för jag vet att det kommer dröja länge innan vi ser varandra igen. Det kommer definitivt vara det jobbigaste med att lämna Peking. Jag vill inte heller lämna möjligheten jag har att lära mig kinesiska varje dag och att kunna utöva språket i mitt vardagliga liv. Det är mycket jag inte vill lämna, men samtidigt är det mycket som jag saknar hemma i Sverige. Jag antar att det finns för- och nackdelar med det mesta, men jag får se till att njuta av den tiden som jag har kvar. 

 

En sak som jag tycker är ganska konstig är att det knappt går att köpa tamponger här i Peking. I supermarketerna finns det hur många hyllor som helst fullproppade med bindor och man måste verkligen gå igenom varje hylla nogrannt för att upptäcka tampongerna. De finns nämligen på hyllan närmast golvet och tar knappt upp en femtedel av hyllan. Jag undrar varför det är så. Använder inte kineser tamponger?

 

Vi hörs! ♥