北京紫玉山庄
Hej!
När jag och Anne åker tunnelbana från tunnelbanestationen närmast vårt hem till skolan eller någon annanstans åker vi förbi ett bostadsområde med villor. Vi har varit intresserade att utforska det området, eftersom vi bara har sett lägenhetshus här i Peking. Det är ju lite småspännande med villor mitt i centrum. Det är ännu mer spännande när området är omringat av murar och träd. Det har ju blivit exotiskt för oss med villor när vi har bott i Peking i nästan tre månader.
Idag bestämde vi oss för att åka dit. Jag skämtade om att vi kanske inte kommer in, för det finns olika ingångar och det står vakter vid varje ingång. Tyvärr visade sig mitt skämt att vara sant. Vakten kunde så klart inte engelska, men vi förstod att man behövde visa upp något för att komma in. Vi gick därifrån, men vi ville inte ge upp försöken att komma in när vi väl var där. Vi gick till nästa ingång och sa (ljög) till vakten där att vår kompis bodde där inne. Han frågade "vars?" och vi svarade bara "där!" och pekade in mot området. Vi förstod inte vad han sa sedan, men på något sätt fick vi i alla fall komma in. Ibland har det sina fördelar att vara oförstående utlänningar. Jag kände mig så olaglig, som att polisen kunde fånga oss när som helst. Haha!
Väl där inne blev vi så överraskade och vi sa hela tiden "vad är det här för ställe?". Jag förstår nu varför inte vem som helst får komma in. Det var ett så fint område med en sjö som ringlade sig igenom området, träbroar, träd och små parker. Det var så tyst och fridfullt där, så det kändes inte som att vi var i Peking längre. Jag trodde det skulle vara som ett vanligt bostadsområde i Sverige ungefär, men det var mer som Pekings Beverly Hills. Det var så fina, stora och lyxiga villor. Jag undrar verkligen vilka som bor där. Om jag hade bosatt mig i Peking hade jag absolut velat bo där, fast det kostar säkert en förmögenhet.. Vi traskade i alla fall runt en stund och beundrade området. Purple Jade Villas heter området. Sedan begav vi oss till Sanlitun för att äta på ett belgiskt chokladcafé. Vi delade på en choklad fondue som var så god, men de var lite snåla med innehållet med tanke på priset och att det var för två till tre personer.
Det har blivit så förfärligt kallt här i Peking. Temperaturen ligger nästan jämt under 5 grader om dagarna och det ska bli ännu kallare till veckan. Idag har det dessutom blåst stormvindar, så det kändes ännu kallare. Det var nästan outhärdligt att vara ute. När det har blivit så kallt i Peking har jag fått frågan "är inte du van vid att det är kallt, eftersom du kommer från Sverige?" från mina kompisar från EF som kommer från sydligare länder. Jag hatar verkligen den frågan, för den stämmer inte alls. Bara för att jag kommer från ett land som har vinter ungefär 7 månader om året betyder det inte att jag inte fryser när det är kallt ute. Det är som att de aldrig skulle svettas när det är varmt ute bara för att det är varmt i deras länder. Frågan är så ologisk. Jag hade så gärna velat åka till Yalong Bay i södra Kina, som jag bloggade om senast, och njuta av värmen under en vecka. Tyvärr har jag inte fått med någon kompis, vilket är synd.
På torsdag åker jag och några kompisar från EF till staden Xi'an. Där ska vi bland annat se Terrakottaarmén och det ska bli riktigt roligt. Det som inte är lika roligt är att jag missar Annes två sista dagar här i Peking. Vi får försöka hitta på så mycket som möjligt de här sista tre dagarna tillsammans. Vi har ju vår "to-do-list". Usch, vad jag kommer att sakna henne när hon åker hem.
Jag hoppas ni har en mysig första advent alla där hemma i Sverige. Jag är inte aaalls avundsjuk. Nej, nej.
Vi hörs! ♥
