Idag hade jag, Daniel och Douglas planerat att spela badminton och jag hade verkligen sett framemot det. Jag tycker att det är så roligt. Sist jag spelade badminton var för ungefär tre månader sedan, vilket också var senast som jag tränade. Jag vet inte varför jag inte har spelat något under dessa tre månader och det ångrar jag en aning. Det börjar krypa i min kropp nu efter att jag inte har tränat på så länge. Jag ser framemot att komma i gång med träningen igen när jag kommer hem till Gällivare. I alla fall blev det inget badmintonspelande idag, för det var stängt. Det slutade istället med att Douglas åkte hem och jag och Daniel åt på Mc Donalds. Det kan man kalla bra träning, haha.

 

När jag och Daniel skulle gå från Mc Donalds såg vi det värsta jag någonsin har sett. Det var en mamma som sparkade och slog sin tre-åriga dotter. Dottern grät och ropade på sin mamma, men mamman fortsatte bara att slå henne. Jag ville bara springa fram och ruska om mamman och fråga vad hon håller på med. Jag ville också så gärna skydda barnet. Tyvärr gjorde vi ingenting och nu i efterhand har jag så förfärligt dåligt samvete över det. Vi såg som tur var några andra som gick fram. Jag hoppas verkligen att barnet är i säkerhet nu. Jag ska prata med min lärare på måndag och fråga vad man kan göra i sådana situationer. Usch, vad hemskt det var!

 

 

Så här ”frisk" luft kan det vara i Peking vissa dagar. 

När luftföroreningen är så pass hög får jag alltid huvudvärk som håller i sig i princip hela dagen. Jag kan också känna att det känns tungt att andas ibland. Frisk luft är något som jag har tagit för givet. Det är förresten mycket som jag har tagit för givet hemma, men som jag har lärt mig att uppskatta genom att bo i Peking. Fönster är också något som jag har tagit för givet. Det finns ju som sagt knappt några fönster i lägenheten som jag bor i och det känns väldigt instängt. Min säng hemma i Gällivare har jag också tagit för givet. Den säng som jag hade i mitt förra rum här i Peking var rätt skön, men den säng som jag har i mitt nya rum är katastrofal. Det är i princip en stor träplanka med ungefär fyra täcken ovanpå. Jag förbättrade sängen genom att ta madrassen från en av sängarna i det andra rummet, för innan dess vaknade jag varje natt av att jag hade ont i ryggen. 

 

Jag känner just nu att jag börjar att bli sjuk och sist jag var sjuk var bara för två veckor sedan. Jag har aldrig varit sjuk så ofta som här i Peking. Det måste ju bero på den dåliga luften och kanske också min brist på träning. 

 

Nu ska jag se på Saltkråkan och försöka att inte tänka på barnmisshandeln jag såg idag. Bilderna av det spelas upp i mitt huvud om och om igen.

 

Vi hörs! ♥